På videon ser du Pär Ahlbom, chefsideolog på den antroposofiska Waldorfskolan Solvik i Järna, från SVT-dokumentären ”De utvalda barnen”. Han pratar om det tomma, materialistiska samhället, befriat från andlighet* – andligheten representeras här av antroposofi, en låtsasvetenskap framfantiserad för ungefär 100 år sedan av en tysk som gillade skallmätning och reinkarnationsteorier.
”Du kan äta din korv, ligga i din säng och sova, knulla och tjäna pengar”, säger Ahlbom.
Visst får han det materiella livet att se rätt bra ut fast han egentligen menar motsatsen?
Käka korv, knulla, tjäna pengar, sova. Livets goda alltihop. Hade han sagt ”ät dina skulor, sov på en stenhård brits i drängstugan, bli våldtagen och jobba som en löneslav utan kisspauser för Jeff Bezos” hade poängen kanske gått fram bättre.
Vid ett annat tillfälle pratar han om det ”futtiga livet” där man dricker kaffe och snackar skit. Låter också lite som en dröm så här i det sista av det värsta av pandemin, eller hur?
Jag föredrar i alla fall ett liv där jag kan njuta av en chorizo, en god natts sömn, en snabbis på morgonkvisten och kanske en liten tipsvinst.
Vem är det egentligen som lever futtigast, den som kan njuta av livets goda eller en som måste fly in i en låtsasvärld av änglar och ondskefulla reinkarnationsteorier?
*Har svårt för begreppet andlighet, ett ord som tycks betyda allt och ingenting på samma gång. Ibland betyder det religion och gudstro, vissa tycker att naturupplevelser är andliga. För andra är kristaller och annan Regina Lund-bullshit andlighet. Existentiella frågor är förstås andliga. Ofta verkar andlighet mest betyda att människor försöker smuggla in Gud i ett sammanhang men är lite för generade för att nämna honom. Östasiatisk långsam gymnastik är också andlighet har jag förstått, till skillnad från vanlig gympa.
Andlighet kan då självklart också vara en tysk skallmätarideologi där man delar in barn i fyrkantiga kategorier baserat på karmatänk.