Padel är kul. Ville bara säga det.
Den stackars sporten får stå till svars för allt som är skitnödigt med Stockholm. ”Mellanchefer” gillar visst padel, Mats Jonsson tycker att folk som spelar padel är robotor, varenda jävla gammal hockeystjärna är numera entreprenör inom padelbranschen och de flesta mellanstora svenska städer verkar ha fler padelhallar än dagisplatser. Runt om i landet har stökiga padelbanor lett till grannfejder som skulle få Robert Aschberg att ge upp. Fredrik Wikingssons raseriutbrott och dyra racketvanor har blivit en följetong i Filip och Fredriks podd.
Jag måste också erkänna att jag ledsnade en aning när jag noterade att det har öppnat en Padel-butik i Mall of Scandinavia. Hade det varit en racketsportbutik där det finns tenniströjor, pingisbord och fjäderbollar vid sidan av de där rätt fåniga plastspadarna som padel spelas med så hade det varit okej. Men en butik exklusivt för padel där man kan köpa strandtennisracketar till sjuka överpriser? Lägg ägg. Det har gått för långt. Knulla skiten ur nutiden.
Kort sagt är bara elsparkcyklarna som kan konkurrera med padel i klassen ”irriterande saker som entreprenörer och medelklass håller på med”.
Men allt det är bara kultur. Nu tänkte jag prata lite om sport. För padel är trots allt en sport, om du rensar bort all positionering, prestige, entreprenörsanda och ängsligt DN-poserande.
Sport
För er som inte har koll så kan man säga att padel är som en kombination av tennis och squash, där väggar på sidan och bakom spelplanen lägger till en extra dimension av konstiga studsar och sista minuten-räddningar. Padel spelas på en bana som är ungefär en halv tennisbana och man spelar alltid dubbel, två mot två. Det är också där charmen finns, den lilla banan och dubbelspelet gör det till en mer social sport än exempelvis tennis. Spelarna är nära varandra, det går fort och så kallad rå men hjärtlig stämning uppstår lätt. Padel är mindre svettigt än badminton, bättre träning än pingis och enklare än tennis.
Synd att en så kul sport har fått ett så dåligt rykte bland kulturfolk som inte vet någonting om den. Men att inte veta nåt om sport och vara stolt över det är nästan en sport i sig i vissa kretsar, titta bara på ett valfritt avsnitt av På Spåret.
Till sist en ranking av mina favoritracketsporter:
- Tennis. Svårt som fan, men en dag när spelet stämmer och du känner dig som Federer är det helt underbart.
- Bordtennis. Pingis är grymt kul och den enklaste sporten för alla att vara med i. ”Rumpa” (rundpingis) där man gör upplägg för att slå ut polaren är det enda som får mig att längta tillbaka till högstadiet.
- Badminton. Högt tempo, svettigt och roligt. Men sänks lite av den gympahalligt sunkiga miljön som badmintonhallar alltid lider av.
- Padel. Se ovan.
- Squash. Har spelat detta två gånger och vill inte göra det igen, trots att Björn Skifs sjunger om det och att Brasse gör det med tjejen i ”En kille och en tjej”.
Beatles & andra världskriget 